Den ovisa kontrollfreakens orubbliga hopp.

Nånting som jag hatar, och som jag tror att en hel del andra människor även ogillar e ovisshet. Oftast ede väll ovissheten fö framtiden som mest stressar. Man kan ha framtidsplanerna lite på oklart, t.ex. till vilken studieplats man skall försöka nå eller vilket arbete. Sen kan man också ha haft planer, som sedan inte gått ihop. Någon studieplats som man inte nått eller något arbete som man fått nej ifrån. När ens framtidsplaner tagit en sväng ede väll väldigt få som lyfter händerna i vädret och jublar. Nej, den mera mänskliga reaktionen e väll mera att man funderar en stund vad i all sin dar man nu skall ta sig till.
 
Jag tror att i oss alla bor en litenliten kontrollfreak, och detta tror jag att är orsaken till varför man överlag inte gillar ovisshet så starkt. När man inte vet vad framtiden bär med sig ger det inte en känsla av att ha kontroll över sin framtid vilket säkert flera kan ha svårt med, mej inkluderat. Nu talar jag förstås i stora drag, specifikt vad jag kommer att göra den sjunde juni klockan 19.03 nästa sommar har jag inte ångest för, utan mera helhetsbilden.
 
Som jag nämnde, för mej är ovissheten just i detta skede min sommar, vad jag kommer att hålla på med.
Har sökt sommarjobb men har inte fått besked ännu. Anser att jag nog har bra chanser att få arbete som jag sökt, men beskedet får jag i något skede under denna månad. Dock finns det en stor skillnad ifall jag får beskedet den inkommande måndagen, eller först helt den sista. Denna ovisshet för sommarjobbet är inte varje dag så lätt att ta. I mitt fall vet jag att det är den lilla kontrollfreaken som vill ha allt på klart helst ganska långt på förhand.
 
MEN.
 
Fastän jag stundom lite grubblar på min framtid finns det ändå en frid som sträcker sig långt djupare än någon oro eller tvivlan. Tanken att jag inte har fullständig kontroll över min framtid kan till en början verka lite hopplöst, från en världsligt perspektiv. Tanken kan också skrämma en och dra livslusten ifall man är rädd för att leva hela livet med en ständig ovisshet över framtiden. Men när jag lyfter blicken till min Skapare och Frälsare får jag vila i att Han ser mig och mitt liv ut och in. Han känner mig för att Han skapat mig och planerat mina dagar långt innan jag blev till.
 
Skulle då inte Gud, som älskar mig med en kärlek som går långt över någons förstånd inte vela det absolut bästa för mej? Svaret på den frågan får jag läsa i Rom. 8:28 om att allting samverkar till det bästa för dem som älskar Honom. Det bästa handlar inte om det bästa enligt mitt tycke, utan enligt vad Han tycker att är det bästa för mej. Till exempel tror jag mycket väl att Gud inte låter mig vinna 5 miljoner euro på lotto ifall Han ser att det leder mig längre bort ifrån Honom. Ett annat exempel kan jag tänka mig mamman som säger åt sin lilla son att han inte får äta 2 kg godis före maten eftersom det förstör sonens matlust, fastän sonen skulle gilla starkt grejen att få äta karkki före maten ser mamma att det är bättre ifall sonen väntar med godiset till efterrätten. Kanske exemplen inte är de bästa men hoppas du förstår tanken om att Gud ser bäst den stora helheten, vilka vägar vi skall ta i mitt liv för att det skall bli till det bästa.
 
Talar nu inte om att bli lat, att sitta tillbaka i soffan och endast knäppa händerna och lita på att det fixar sig. Jag skulle inte kunna få något arbete ifall jag inte sökte något. Vidare är det heller inte möjligt att få en studieplats ifall man inte söker in och utför inträdesproven eller skickar in pappren. Vill alltså inte uppmuntra dig att bli lat, utan att göra det lilla du kan, och därefter lämnat allt till Honom som ser helheten. Be och arbeta.
 
Dessutom vet jag att jag i mitt eget liv har valet att fokusera och vara tacksam över de glädjeämnen och bönesvaren jag fått och de löften Gud gett mig genom sitt ord. Ifall jag inte väljer att vara tacksam och lyfta blicken till Honom kan jag välja att vara orolig över min framtid och ha begär till saker som jag inte har.
 
Valet är mitt och idag väljer jag att vara tacksam och lämna allt i Hans händer.

We meet again..

I morgon sker det. Grejen som jag lyckats undvika de senaste åren väldigt bra. Med eftertanke tror jag att det var tre eller fyra år sen jag gjorde denna grej som jag hamnar att göra i morgon.
 
Några år sen avskaffade jag dessutom förutsättningarna för den aktiviteten.
 
Aktiviteten som jag talar om är givetvis skidning. Förutsättningarna som jag avskaffade var ju såklart skidorna, inte mina fötter.
 
I morgon, 8.30-11.00 står det skidning på mitt schema. Kan medge att jag är väldigt frestad att använda en frånvaro till skidningen.
 
Som en finländare borde jag säkert älska att skida. Grenen e ju typ vår nationalgren och alla håller ju på med skidning. Men för min del har de rosenröda känslorna för grenen på något sätt fallit bort, känslorna har förblivit iskalla.
En teori som jag har är att jag är skapad för varmare bredgrader. Den överlyckliga känslan på våren då de sista snödrivorna försvinner och solen börjar vakna ur sitt ide kan ej beskrivas med ord. För min del har det också alltid varit okej ifall sommar och vinter skulle mitt i allt vela byta plats, så att sommaren vore nio månadern och vintern tre. Den önskan lär väll aldrig gå i uppfyllelse i Finland, men kanske utomlands..
 
Genetiken kan också bidra en del väll? Farsan lär väll ha varit ganska bra på att undvika skidning i sin ungdom. En urbanlegend går åtminstone runt om lösa bindningar som kunnats sparkas lös vid behov.. Skidhatet har min pappa antagligen kommit över eftersom han skidat denna vinter mer än Gunde Svan under sin karriär. Kanske jag också kommer över min ljummenhet för skidning i något skede av mitt liv.?
 
Men okej, fast skidning inte är min favofavo gren skall väll det gå helt bra i morgon. Den andra gruppen hade åtminstone haft roliga övningar. Så får se.

Sermanpå.

Äntligen jullov. Äntligen!
Vet int varför, men de känns var eviga vinter att jullovet kommer mitt i prick. Att man int sku ha orka en enda da mer. Så va de åter dehä åre, fastän mängden uppgifter va nu int nånting jämfört me förra åre.
 
Förutom att de känns skönt att få vila så ede också nice då man får vila me gott samvete! Okej, att vila o ta de lugnt e aldri fel, men inför jullove ha man oftast bruka stressa ihjäl sig me skoluppgifter o efter en lyckad slutspurt ger mitt samvete också lov att koppla av allt annat än chill! Som person e ja sån att ja har svårt att helt och hållet vila ut ifall ja har någo uppgifter som borde göras, vilket kanske ibland e en dåli egenskap fö uppgifter har man ju allti att göra, men å andra sidan ede sen jätteskönt ti få koppla av när man vet att allt e gjort.
 
Dehä jullove arbetar jag inte, vilket ja nu märker att e otroligt skönt. Fick jullov från skolan en vecka sen, men denna dag e den första som ja int har nå extra ti göra, bortsett från att ja förd bilen ti reparation på morne. Så morondan blir officiellt den första morgonen då ja tänker sova så länge ja får sömne.
 
Fö min del blir jullove alltså o handla om att försöka vädra hjärnan från allt som handlar om skola och arbete. Spela myki allt, håki, futis, futsal, säbä mm. Och förstås att va me familjen o vänner! Perfekt gameplan me andra ord. :)

K-Town

Ååh. Suckar riktit då ja tänker på hu skönt de e att vara i Kokkola. De va sju veckor sen ja sist va hemhemma.
En skön grej (LITEN jämförelsevis me andra bra juttuna) som man kan göra hit hemma e att koka kaffe me en Moccamaster!
De gjorde ja just, o tycker dee lite humor att precis då ja skrev dendä föregående meningen råkade jag slå till kaffekoppen omkull. Som tur slog ja koppen mot mej själv o int mot datorn, o ninja som jag är, hann jag lyfta koppen tillbaks o stå innan allt hade hunnit rinna på golvet.
 
På begäran lägger jag upp en uppdatering på min movember-mustasch.
Dag 10 är uppnådd.
Manligheten börjar kännas tung att bära.
Måste förbli stark.
 

hihi ;)


Movember.

I den vanliga kalendern står det November. I många killars kalender har en bokstav blivit utbytt. November har blivit Movember.
 
Kort kan ja berätta att Movember-kampanjen startade 2003 i Australien. Kampanjen går ut på att män (och kvinnor) runt i världen bes odla mustasch hela november månad. Genom detta hoppas man på att få samlat pengar och uppmärksamhet till frågor om mäns hälsa. Speciellt till forskning om frågor som ännu är obesvarade och endast till ytan forskade. Kampanjen kombineras alltså av en allvarlig och en humoristisk del.
Just perfect!
 
Att odla mustasch tycker jag inte direkt de finaste man kan göra, kanske fö en äldre gubbe kan mustasch passa, men absolut int fö en teini som mig. MEN, för att stöda tanken hoppade jag på. Framtiden får visa ifall ja täcks ha mina kalapuikkona hela månaden elle int, speciellt morgondagen då ja ska ti skolan gör mej en aning osäker.
 

Le Praktique. Elle hu va de?

Praktik heter väll "Le Praktique" på franska. Allt i franskan går ut på att lägga Le framför ord som man översätter, dessutom skall man byta ut k:n och c:n till que och uttala det [k].
True story, ha nämligen skrivi franska i studex och vet allt.
Denna majestätiska bild av mina språkkunskaper tog en damagehitti här en da då ja va på sexornas franskalektion. Läraren frågade av mej ifall ja kan franska, o såklart skulle jag genast imponera med mina skills. Svarade till läraren att "un poco".
Efter en halv sekund då jag insett att jag svarat tillbaka på spanska lade jag knytnäven framför mitt ansikte som skulle dölja mitt flin som bestod av en toni som skulle ha velat sjunka ner till källarvåningen och en toni som skulle ha velat bryta ut i skratt.
Slog mej ner bak i klassen och muttrade för mej själv hur typisk hela situationen var. Som tur var förstod inte eleverna den pinsamma situationen.
 
För tillfället är jag alltså i Åbo på fältpraktik. Har varit här två veckor nu, och kvar återstår en vecka. Den första veckan kollade jag endast o följde me på lektionerna.
Observera, kan nån också säga, som vill ha lite klass på sitt språkbruk. Om man vill använda riktigt adekvat terminologi kan man använda ordet auskultera. Följande titlar passar alltså in på mej: Kollare, Observerare och/eller Auskultant.
Den andra veckan höll ja egna lektioner o fick feedback från dem. Tillsammans med handledaren bestämde vi lite sitämukaan när ja sku ha lektioner, o på torsdan märkte jag då att jag hållt alla mina nie lektioner. Skönt att ha di undan.
Min handledare sa nog att ja får hålla flera lektioner ifall ja vill, men tackade snällt nej eftersom jag har myki andra uppgifter som måste göras. Kanske ja nu nästa vecka får gjort åtminstone en del av dem.
 
Praktiktiden ha vari bra, ha fått vidga mina vyer o blivit en bättre lärare och blah de blah de blah, allt dedä som ja kan säga ifall ja vill smörja på. Tiden hit ha nog vari faktiskt bra, men någå vidare reflektioner ja kanske tar i något senare skede. Mitt pensionsdygnsrytm börjar så småningom visa på läggdags, eftersom jag stigit upp de sex senaste nätterna olagligt tidigt.
 
Fastän tiden i Åbo ha vari bra, börjar ja no vara valmista kauraa att fa ti Kokkola. Ha int vari dit på sju veckor så de blir nog rikti fint att fa dit. Sex nätter e de ändå tills dess så får väll fösöka njuta av dihä sista dagarna hit i Åbo.
 
 
PS. Lite heter un peu på franska.

Grace on Sunday

HEJ ALLA!

Sitter här med min choko version av iced latte. Smaskens är det. Isbitar fattas bara.
För att ge er möjligheten att inte behöva kolla på den fula bilden ovan, lägger jag ett antal mellanrum till dagens funderingar.
 
 
 
 
 
 
 
 
Räcker det? NEJ!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Såja.
Denna söndag började med att jag vaknade kl12. Hups. Mamma väckte mej dessutom genom att ringa att di e påväg om en timme ungefär. Familjen skulle alltså komma på besök till Vasa. Yeyy! :)
Nu då ja skriver detta inlägg ha familjen ren åkt tibaka. Fick bjuda på mat och catcha up om livet i Kokkola. Kändes skönt att få en del uppdateringar, vi i vår familj är inte de bästa på att ringas och skicka messar. Fast man kanske int kan använda ordet "bra", men vi håller bara kontakt på andra sätt.
 
Den kommande veckan har jag en hel del på schemat.
Imoron ska ja dra bibelstudium på studentmissionens samling. Jesu födsel står på muskeln.
När jag tidigare idag förberedde bibelstudiet slo de bara mej hu otroligt fint arbete jag har som studentarbetare för studentmissionen. Tänk att få på arbetstiden studera bibeln! Voi huhhuh va ja kände mej levande. Sen ännu då ja fick själv så myki ut av förberedelserna kan ja int bara gö nå annat än tacka Gud me ett hjärta som överflödar frid. Ser fram emot morgondagens studium. Hoppas folk hittar vägen till Havtornen!
 
Sku väll ha en del att skriva ännu, men har också en hel del me andra saker som sku måst uträttas, så därför tror jag att ja lägger punkt här.
 
På återhörande, om du så vill! (Curt Westmans välkända ord)

Hillsong Conference

Några timmar sedan landade flyget i Vasa. En dryga halvtimme därpå fick jag kliva in i lägenheten och konstatera mej hemkommen. Om de nu sen e ett ord.
 
Intressanta me stunder då man kommer tillbaka hem efter att ha vari borta några dagar eller veckor e de som människor gör till först. Till min stora skam kan jag bekänna att mitt nördiga sinne öppnade laptopen och lade på musik som jag fått lyssna på i tre dagar. Sedan uppdaterade jag min facebook status och scrollade snabbt vad folk skrivit under denna dag. Detta före mat och dusch. Prioriteringarna föll ändå ganska bra på sin plats, eftersom jag senast hade ätit något 9h tidigare och duschat över ett dygn tidigare, MEN facebookat tre dagar tidigare.
 
Om någon ännu funderar var jag varit de senaste dagarna kan jag upplysa dig, Hillsong Conference i Stockholm!
Hillsong e en pingstförsamling som e mest känd fö deras musik. Om ja nu int helt ha tagi fel så e väll deras main thing att sprida evangelie om Jesus genom musik. Församlingen har producerat över 50 albums under deras tid, alltså på lite under 30 år. Dessa mängder är nog en klass för sig, i vilkasomhelst genrer.
Så att ta del av en sådan konferens, som deltogs av +9000 människor, öppnar nog ögonen för en vanlig måsatramppare som mig, i hur otroligt stort pussel man själv får vara en pikupikuliten del. Men ändå en jätteviktig del! Samma fiilis had ja då vi förra åre va ti Israel på den årliga feasten. Under min lilla livstid hade jag säkert inte ens tillsammans sitt så många kristna som på feasten under en kväll. O så går man ibland o känner sig ensam som troende..
 
För tillfället har jag avnjutit en kopp hembryggd kaffe. Hjärnan börjar haka tomt. Bäst att avrunda här. Hillsong- och Stockholmfunderingar får jag fortsätta med imorgon, ifall inspirationen kommer på besök. Tills dess kan du lyssna på denna underbara sång.
 

Ett försök att så småningom återuppliva bloggen

STOCKHOLM IMORON!

Intersport

Ett inlägg som jag några gånger tänkt skriva hit under sommarens lopp, tänker jag skriva nu. Nämligen om mitt sommarjobb vid den enda sportbutiken i Kokkola, Intersport.
Jobbade där tre månader och min främsta uppgift var att sälja idrottsgrejjer, närmare sagt skor. Men fixade o grejjade även lagerstuff och sånt. Kundservice alltså.
 
Förra sommaren jobbade jag som guide vi bostadsmässan, men annars är min erfarenhet inom kundservicen ganska liten. Lyckligtvis har jag ju varit den andra parten flera gånger, kund alltså, så någon kunskap om området hade jag nog innan jag började. Men denna kunskap fick växa otroligt mycket under denna sommar.
 
En av de sakerna som ja gilla väldigt mycket, elle en av de stunderna, var när någon kund frågade efter något som man själv påriktit hade kunskap om. Fotbollsskor till exempel, gårr kul att visa på förslag, berätta skillnader på konstruktion, material och egenskaper, åt kunder som hade haft samma sko i 10 år och funderade på att byta modell, eller åt en mamma som skulle köpa de första fotbollsskorna till sin lilla son.
Lenkkiskor gillade jag också att sälja. Inte i början kanske, eftersom jag då endast visste typ namnen på vissa modeller och prisklasser. Men mot slutet började jag även ha kunskap om tekniska detaljer, om vilka skor passar för vilkenslags fot eller hurudana dämpningar olika skor har. Arbetskamraterna hade dock fått berätta en hel del om den förrän jag kände mej bekväm att fa o hjälpa en kund som sökte joggningsskor.
Vid tillfällen då en kund frågade av mej om något som jag inte hade den blekaste aning om, hämtade jag bara en annan försäljare som var mer specialiserad i det området än jag.
 
Kunderna, de enskilda individerna som antingen förgyllde eller förbaskade arbetsdagen.
I början av sommaren, då folk febrilt skulle ha nya fotbollsskor, fick jag möta väldigt många typer av människor. Mot slutet av sommaren, speciellt då skolorna börjat, var mängden av kunder betydligt lägre per dag. Men en del kunder bidrog till att min dag kändes bra, och en del igen att den kändes mindre bra.
 
Till den andra kategorin hörde de kunder som prutade på varje penni så mycket de bara gick. Hör på detta: ifall inte saken eller klädesplaggen känns värt att betala pengar för, LÅT BLI ATT KÖPA! Att pruta från det normala priset hör ju nog till, men då folk skulle ha rabatt på rabatt på rabatt, kändes det lite löjligt. Försöka får man ju nog också, men då kan man göra det på ett artigt sätt och acceptera gångerna då försöket inte lyckas. Som försäljare gav jag mycket hellre rabatt då en kund inte frågade om det, eller då ärendet utfördes med en vänlig ton i halsen. Inte som en arrogant ghettoblaster.
Gångerna som nån kund plockat åt sig en hel hög med Peaks, Tommy Hillfigers eller Nikes kläder och ännu gnällt om de höga priserna och den låga rabatten har jag nog haft lusten att tipsa om HalpaHalli, men som tur lyckats låta bli.
 
Lyckligtvis fanns det oftast flera kunder som bidrog till att min dag blev bättre. Till exempel små barn som springer undan sin mamma och cyklar med butikens cyklar runt, eller studsar med bollarna med glimten i ögat var nog en fröjd att beskåda. Pratsamma o humoristiska kunder gillade jag också, samt när någon uppskattade (och visade) den betjäning de fått. Mera sällan som någon påriktit visade uppskattning, men åtminstone förstår jag att själv visa det i fortsättningen då jag får bra betjäning.
 
En annan faktor som påverkade min trivsel på Intersport var arbetskamraterna. Gårr passli folk! En salig röra med personligheter som jag inte upplevde ha några problem att komma överens med. Snarare var det fint att få jobba tillsammans med så fina människor.
 
Myyntitykki kiittää ja kuittaa tältä kesältä. Nästa sommar förblir ett mysterium tills vidare.

Tåg

Sitter på tåget. Destination Helsingfors. Mokkulan krånglar o tåge svajjar lite så dee svårt att sitta stilla. En del av passagerarna sover, med eller utan musik i örat, nån läser tidning o nån surffar på datskin. En normal vardag på tåget alltså.

Ti Helsingfors ska ja på en medarbetarkonferens ti två dar. Ska börja som studentarbetare i Vasa fö Studentmissionen o dihä dagarna fungerar lite som en typ av skolning. En studentarbetares huvudsakliga uppgift e att sprida evangeliet bland studeranden vid universitet och högskolor, vilket i praktiken innebär att planera och ordna olika evenemang o stuff. Passar väll bra fö mej. Tycker nämligen om att planera och organisera grejjer, o då de gäller något som kan ha evighetsvärde för nån, blir jag ännu mer taggad.

När ja kollar på höstens program angående Studentmissionen så kommer de antagligen att bli utmanande och stressit. Åtm en gång i veckan blir det någon form av möte eller häppening, vissa veckor två. Plus att vi skall ordna en skapelsehelg med en expert inom evolutionen och skapelseberättelsen.
Activity skall man inte blanda med achievement, som min gode vän brukar säga, och därför är det oerhört viktigt att inte fokusera på mängden av möten utan på kvaliteten. Ifall inte Guds Ande e med och välsignar vår verksamhet skulle vi lika gärna kunna låta bli att samlas. Ett av mina böneämnen för hösten och det kommande läsåret är således att folk skall hitta Jesus genom Studentmissionens verksamhet och få bli djupare rotade i bibeln. Ber också om välsignelse och vägledning för mej och styrelsen så att vi kan låta Hans vilja ske, och inte vår egen. Joina gärna in i bönen!

Tror dehä e en av de väääldigt få gångerna som jag bloggat utan att druckit te eller någon form av kaffe. En varm dryck under en bloggstund är som pricket på i:et. Perfekt att slå in en slurk när man försöker catcha sina tankar.
Orsaken varför kaffet uteblev denna gång var att VR inte tar Visa Electron emot som betalningsmedel. Va jobbit. Dock dricker jag för mycket kaffe för tillfället så helt okej sist o slutligen att mitt kort inte dög.

Here I go again.

På något sätt börjar de kännas som att sommarlove börjar avrunda sig o att studielivet i Vasa snart kan påbörjas igen. Vet ni, känslan om att en ny rubrik och ett nytt kapitel skall snart köra igång. Ändå då ja kollar på kalendern så ede lite under fyra veckor tills min skola börjar, så riktit runt knuten e skolstarten nu int. Men då igen om ja kollar ut från fönstret så säger vädret att sommaren e imperfekt o hösten e presens.

Fast ja int riktit vet vart sommaren ha försvunni, elle om den nånsin ens nått Finland o Kokkola, ser ja jättemyki fram emot hösten o de nya läsåre. Dehä va den första sommaren som ja jobbade i stort sett hela love o kan nog konstatera att studielivet smakar en aning bättre än arbetslive. Men för tillfället ska de säkert vara så också. Allt har sin tid och arbetslivet får vänta sig ett x antal år.

Eftersom sommarlovet snart börjar ta sig tänkte ja också sluta me mitt sommarlov i bloggandet. Månne ja har nå läsare kvar efter den torra perioden på denna sida? Nå de får väll visa sig..

Va sker?

Under tiden som jag haft bloggpaus har hela utseendet ändrat heltochhållet. Alltså på sidan då jag loggat in o de nivet. Nu e ja helt borta hu ja ska använda dehä. Men kommer väll ombord så småningom. Samma var det allti förr då Facebook uppdaterades automatiskt. Kände sig helt borta. Men som tur behöver man int ta emot dihä nya uppdateringana på fb ifall man int vill, dvs timeline.
Läsarsiffran har inte ändra så pass mycket fastän jag inte uppdaterat på en stund någå, så tack för uthålligheten!

För tillfället sitter ja i bussen, påväg till Jyväskylä. Vi har nämligen match med laget mot JPS. Seriematch ede int, utan UEFA Cup! Herrlit!
Nå okej, hela namnet e väll Uefa Region's Cup. Men fotbollsmänniskorna förstår väll glansen med att Cupen ordnas av Uefa. I turneringen var 164 lag med från början och i den kommande matchen spelar vi om att slippa till de åtta bästa. Attityden inför matchen borde således vara på topp. Finalen spelas på Sonera stadium i Helsingfors och vinnarlaget får 5000e!

Come on Guys! Dehä greijar vi!

Ledare

Blev ombedd att skriva en så kallad ledare till nästa FSSM Nytt. FSSM Nytt är Studentmissionens officiella nyhetstidning eller nyhetsbrev, vad man sen skall kalla det. CopyPejstar texten till min blogg, så får några människor mer läsa den. Ris och Ros mottas med glädje :)

Ditt ord är mina fötters lykta…

 

Föreställ dig att du skall gå in till S-market eller Citymarket och handla mat. När du låst bilen och lyft blicken mot butiken söker ditt öga efter ingången, och efter några sekunder finner du den. När du närmar dig ingången ser du dörrarna till butiken och när du tar steget mot dörrarna skjuter de åt sidan och släpper dig in till butiken. Denna bild tycker jag att beskriver väldigt bra vandringen med Gud.

 

Ibland i våra liv ser vi ett mål, något som vi strävar till eller vill uppnå. Någon uppgift som Gud välsignat oss med. Men det kan hända att vägen till målet inte alltid ser helt självklar ut. Det kan hända att vi vet vad vi skall uppnå, men inte hur vi skall uppnå målet.

 

Vägen kan verka lite stenig. Men det handlar inte om hur vägen ser ut. Det handlar inte om min eller din kraft. Det handlar inte heller om hur mycket VI försöker. Guds kraft och kärlek är oberoende av dessa ovanstående faktorer. En konstant som vi inte kan förstå med vår mänskliga vishet. Därför får vi lämna vår vandring fullständigt i Herrens händer. Ifall Gud ger dig en uppgift eller uppmaning får du också lita på att Han i sin nåd sänker dig den kraft som du behöver för uppgiften. Hindren må vara hur höga som helst, men hindren kan aldrig bli för höga för Gud.

 

Under vandringen är det oerhört viktigt att ha blicken fäst vid det väsentliga, alltså Jesus Kristus. Mannen som dog på korset för att vi skulle få tillträde till det eviga livet, som vi aldrig kan förtjäna i vår egen kraft. Genom daglig bibelläsning och bön lär vi så småningom bättre och bättre att känna igen sanningen. Denna kunskap om sanningen tror jag att hjälper oss på vår väg.

 

Märk väl, dörrarna till matbutiken skjuter åt sidan först när du tar steget mot målet! Så kan det även vara i dina uppgifter. Dörrarna öppnas och fönstren stängs, alltid i den perfekta tidtabellen.

Liksom Abraham satte sin tillit till den allsmäktige Herren, får vi också göra det och gå i tro in i de uppgifter som Gud har förutbestämt åt oss.

 

 

… och ett ljus på min stig


Huh

Haft snart två veckor sommarlov. Mynte ha int ändå riktit trilla in ännu. Känns lite konstit. Behöver nog ännu lov, o som tur har ja också lite unde två veckor tills arbete vi Intersport börjar. Unde den tiden ska ja fösöka ba vila ut all skolkrapula. Fylla koppen så att säga.

Mamma

Morsdag idag.
Blombukett o andra gåvor köpta.
Toni och Totte levererat fullpott med maten.
Resten av männen i familjen tagit hand om resten.
Bra jobbat killar!
Den största gåvan har ändå dagens hjälte gett.
Nämligen kärlek och omsorg.
Tack!

EN TENT KVAR!!


Solen stiger i sinnet

Ska äntligen ta lite tid fö att skriv. Ha haft stundvis gårr ti inspis att skriva blogg, men ha valt skolarbeten istället. Vilket kanske e bra fö då ha ja fått riktat inspissen på skolarbeten istället, vilket igen i sin tur ha vari nöjs. Vet int varför man alltjämt hittar skolmotivationen i slutet av terminen. Säkert en hel del som inte håller med där, men fö min del stämmer det nog. Ju färre skoldagar - desto högre moti att studera ha de åtm vari denhä gången. Fast tror nog att uppgifterna har bidragit till min motivation.
Okej, finns väll en hel del kurser som man kanske skulle klara sig utan och vilka man själv anser att inte bidrar till någon tillväxt, men ha faktist gilla dihä kursena som vi haft nu på vårterminen. Iallafall om man jämför med höstens. Inlämningsuppgifterna har också varit intressanta faktist, lite krångligare, men tar hellre svåra och intressanta än lätta och omotiverande. O nu vet ja int om dee tecken på burnout när man börjar njuta av att göra skoluppgifter eller vad. Men kanske det stämmer ganska bra med mej, som med många andra finländare. När solen stiger upp i horisonten - stiger den även i sinnet.
Vilket poetiskt avslutande.
På gränsen ti sliskigt.
Paul Baloche bjuder på kvällens smaskbit.

Veritas Forums

Nojaa, nu ha Vasa Veritas Forum kommi på nätet. Ta del av den om du vill! :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0