leva livet?
En stor fråga som vi alla i någå skede av live måst svara på: Vad lever vi för?
Frågan tror ja att dyker opp fö de flesta i tonåren, då man sådä ungefär börjar hitta sin linje me live.
Visst kan den också komma tidigare, eller senare.
Men i någå skede kommer den iallafall. Kanske de uppstår en situation då du måst prioritera mellan t.ex ditt arbete och nån kär person. Eller kanske de slår nån katastrof där du bor o har ditt liv. Va ede som du tar ditt stöd ifrån då?
En kaveri berätta en bra stund sen om ett brev från andra världskrige. De va en kristen soldat som had skrivi dedä breve o där skrev han att de va int di troende elle ateisterna som psykiskt plågades mest , utan di som int had valt sin ståndpunkt angående tron. O kan bra föreställa mej situationen att di som int veta vart di e påväg efte döden elle vart di int e påväg had mest panik o ångest.
Förstås går de att skjuta fram sitt "beslut" om va man lever för. De ju ba att lämna de ohanterat. Men tror att ett sånt liv int ger så myki. Visst går de också att leva fö många saker, men tror int helle att de ger så myki.
Finns ju också otaliga saker som man kan leva för. En del försöker samla åt sej så stor ekonomisk grund som möjlit, nån kanske vill bli så kändis som möjlit. Möjlihetena e många men tycker att de viktigaste e att hitta en mening som mättar en själv, o varifrån man kan hämta krafter om (eller snarare då) en katastrof infaller. O dessutom tror ja att dee lättare att överleva en katastrof ifall man hanterar frågan före någå uuslit ha hänt.
Ja har en mening me live. Har du?
Jesus I decide to live, Live a life that shouts your fame!
Frågan tror ja att dyker opp fö de flesta i tonåren, då man sådä ungefär börjar hitta sin linje me live.
Visst kan den också komma tidigare, eller senare.
Men i någå skede kommer den iallafall. Kanske de uppstår en situation då du måst prioritera mellan t.ex ditt arbete och nån kär person. Eller kanske de slår nån katastrof där du bor o har ditt liv. Va ede som du tar ditt stöd ifrån då?
En kaveri berätta en bra stund sen om ett brev från andra världskrige. De va en kristen soldat som had skrivi dedä breve o där skrev han att de va int di troende elle ateisterna som psykiskt plågades mest , utan di som int had valt sin ståndpunkt angående tron. O kan bra föreställa mej situationen att di som int veta vart di e påväg efte döden elle vart di int e påväg had mest panik o ångest.
Förstås går de att skjuta fram sitt "beslut" om va man lever för. De ju ba att lämna de ohanterat. Men tror att ett sånt liv int ger så myki. Visst går de också att leva fö många saker, men tror int helle att de ger så myki.
Finns ju också otaliga saker som man kan leva för. En del försöker samla åt sej så stor ekonomisk grund som möjlit, nån kanske vill bli så kändis som möjlit. Möjlihetena e många men tycker att de viktigaste e att hitta en mening som mättar en själv, o varifrån man kan hämta krafter om (eller snarare då) en katastrof infaller. O dessutom tror ja att dee lättare att överleva en katastrof ifall man hanterar frågan före någå uuslit ha hänt.
Ja har en mening me live. Har du?
Jesus I decide to live, Live a life that shouts your fame!
Kommentarer
Trackback
