Tontsa News

Nånting som jag hatar, och som jag tror att en hel del andra människor även ogillar e ovisshet. Oftast ede väll ovissheten fö framtiden som mest stressar. Man kan ha framtidsplanerna lite på oklart, t.ex. till vilken studieplats man skall försöka nå eller vilket arbete. Sen kan man också ha haft planer, som sedan inte gått ihop. Någon studieplats som man inte nått eller något arbete som man fått nej ifrån. När ens framtidsplaner tagit en sväng ede väll väldigt få som lyfter händerna i vädret och jublar. Nej, den mera mänskliga reaktionen e väll mera att man funderar en stund vad i all sin dar man nu skall ta sig till.

 

Jag tror att i oss alla bor en litenliten kontrollfreak, och detta tror jag att är orsaken till varför man överlag inte gillar ovisshet så starkt. När man inte vet vad framtiden bär med sig ger det inte en känsla av att ha kontroll över sin framtid vilket säkert flera kan ha svårt med, mej inkluderat. Nu talar jag förstås i stora drag, specifikt vad jag kommer att göra den sjunde juni klockan 19.03 nästa sommar har jag inte ångest för, utan mera helhetsbilden.

 

Som jag nämnde, för mej är ovissheten just i detta skede min sommar, vad jag kommer att hålla på med.

Har sökt sommarjobb men har inte fått besked ännu. Anser att jag nog har bra chanser att få arbete som jag sökt, men beskedet får jag i något skede under denna månad. Dock finns det en stor skillnad ifall jag får beskedet den inkommande måndagen, eller först helt den sista. Denna ovisshet för sommarjobbet är inte varje dag så lätt att ta. I mitt fall vet jag att det är den lilla kontrollfreaken som vill ha allt på klart helst ganska långt på förhand.

 

MEN.

 

Fastän jag stundom lite grubblar på min framtid finns det ändå en frid som sträcker sig långt djupare än någon oro eller tvivlan. Tanken att jag inte har fullständig kontroll över min framtid kan till en början verka lite hopplöst, från en världsligt perspektiv. Tanken kan också skrämma en och dra livslusten ifall man är rädd för att leva hela livet med en ständig ovisshet över framtiden. Men när jag lyfter blicken till min Skapare och Frälsare får jag vila i att Han ser mig och mitt liv ut och in. Han känner mig för att Han skapat mig och planerat mina dagar långt innan jag blev till.

 

Skulle då inte Gud, som älskar mig med en kärlek som går långt över någons förstånd inte vela det absolut bästa för mej? Svaret på den frågan får jag läsa i Rom. 8:28 om att allting samverkar till det bästa för dem som älskar Honom. Det bästa handlar inte om det bästa enligt mitt tycke, utan enligt vad Han tycker att är det bästa för mej. Till exempel tror jag mycket väl att Gud inte låter mig vinna 5 miljoner euro på lotto ifall Han ser att det leder mig längre bort ifrån Honom. Ett annat exempel kan jag tänka mig mamman som säger åt sin lilla son att han inte får äta 2 kg godis före maten eftersom det förstör sonens matlust, fastän sonen skulle gilla starkt grejen att få äta karkki före maten ser mamma att det är bättre ifall sonen väntar med godiset till efterrätten. Kanske exemplen inte är de bästa men hoppas du förstår tanken om att Gud ser bäst den stora helheten, vilka vägar vi skall ta i mitt liv för att det skall bli till det bästa.

 

Talar nu inte om att bli lat, att sitta tillbaka i soffan och endast knäppa händerna och lita på att det fixar sig. Jag skulle inte kunna få något arbete ifall jag inte sökte något. Vidare är det heller inte möjligt att få en studieplats ifall man inte söker in och utför inträdesproven eller skickar in pappren. Vill alltså inte uppmuntra dig att bli lat, utan att göra det lilla du kan, och därefter lämnat allt till Honom som ser helheten. Be och arbeta.

 

Dessutom vet jag att jag i mitt eget liv har valet att fokusera och vara tacksam över de glädjeämnen och bönesvaren jag fått och de löften Gud gett mig genom sitt ord. Ifall jag inte väljer att vara tacksam och lyfta blicken till Honom kan jag välja att vara orolig över min framtid och ha begär till saker som jag inte har.