Intersport
Ett inlägg som jag några gånger tänkt skriva hit under sommarens lopp, tänker jag skriva nu. Nämligen om mitt sommarjobb vid den enda sportbutiken i Kokkola, Intersport.
Jobbade där tre månader och min främsta uppgift var att sälja idrottsgrejjer, närmare sagt skor. Men fixade o grejjade även lagerstuff och sånt. Kundservice alltså.
Förra sommaren jobbade jag som guide vi bostadsmässan, men annars är min erfarenhet inom kundservicen ganska liten. Lyckligtvis har jag ju varit den andra parten flera gånger, kund alltså, så någon kunskap om området hade jag nog innan jag började. Men denna kunskap fick växa otroligt mycket under denna sommar.
En av de sakerna som ja gilla väldigt mycket, elle en av de stunderna, var när någon kund frågade efter något som man själv påriktit hade kunskap om. Fotbollsskor till exempel, gårr kul att visa på förslag, berätta skillnader på konstruktion, material och egenskaper, åt kunder som hade haft samma sko i 10 år och funderade på att byta modell, eller åt en mamma som skulle köpa de första fotbollsskorna till sin lilla son.
Lenkkiskor gillade jag också att sälja. Inte i början kanske, eftersom jag då endast visste typ namnen på vissa modeller och prisklasser. Men mot slutet började jag även ha kunskap om tekniska detaljer, om vilka skor passar för vilkenslags fot eller hurudana dämpningar olika skor har. Arbetskamraterna hade dock fått berätta en hel del om den förrän jag kände mej bekväm att fa o hjälpa en kund som sökte joggningsskor.
Vid tillfällen då en kund frågade av mej om något som jag inte hade den blekaste aning om, hämtade jag bara en annan försäljare som var mer specialiserad i det området än jag.
Kunderna, de enskilda individerna som antingen förgyllde eller förbaskade arbetsdagen.
I början av sommaren, då folk febrilt skulle ha nya fotbollsskor, fick jag möta väldigt många typer av människor. Mot slutet av sommaren, speciellt då skolorna börjat, var mängden av kunder betydligt lägre per dag. Men en del kunder bidrog till att min dag kändes bra, och en del igen att den kändes mindre bra.
Till den andra kategorin hörde de kunder som prutade på varje penni så mycket de bara gick. Hör på detta: ifall inte saken eller klädesplaggen känns värt att betala pengar för, LÅT BLI ATT KÖPA! Att pruta från det normala priset hör ju nog till, men då folk skulle ha rabatt på rabatt på rabatt, kändes det lite löjligt. Försöka får man ju nog också, men då kan man göra det på ett artigt sätt och acceptera gångerna då försöket inte lyckas. Som försäljare gav jag mycket hellre rabatt då en kund inte frågade om det, eller då ärendet utfördes med en vänlig ton i halsen. Inte som en arrogant ghettoblaster.
Gångerna som nån kund plockat åt sig en hel hög med Peaks, Tommy Hillfigers eller Nikes kläder och ännu gnällt om de höga priserna och den låga rabatten har jag nog haft lusten att tipsa om HalpaHalli, men som tur lyckats låta bli.
Lyckligtvis fanns det oftast flera kunder som bidrog till att min dag blev bättre. Till exempel små barn som springer undan sin mamma och cyklar med butikens cyklar runt, eller studsar med bollarna med glimten i ögat var nog en fröjd att beskåda. Pratsamma o humoristiska kunder gillade jag också, samt när någon uppskattade (och visade) den betjäning de fått. Mera sällan som någon påriktit visade uppskattning, men åtminstone förstår jag att själv visa det i fortsättningen då jag får bra betjäning.
En annan faktor som påverkade min trivsel på Intersport var arbetskamraterna. Gårr passli folk! En salig röra med personligheter som jag inte upplevde ha några problem att komma överens med. Snarare var det fint att få jobba tillsammans med så fina människor.
Myyntitykki kiittää ja kuittaa tältä kesältä. Nästa sommar förblir ett mysterium tills vidare.
