Tontsa News

Mannen, som skaffades till Chelsea för att göra mål, och som gjort endast 4 mål på 40 matcher lägger in den.

Tidigt rött kort för John Terry tvingar Chelsea att spela matchen mot Barcelona med 10 spelare mot 11. Inte en lätt situation, speciellt på en fullsatt Nou Camp.

Ändå lyckas Chelsea att knipa 2-2, och därmed gå vidare till finalen i Champions League. Den andra finalisten avgörs idag när Real Madrid tar emot Bayern Munchen på Santiago Bernabeu. Madrid klar avancerare... eller...?

Fastän Chelsea gick vidare till finalen är spelarsituationen inte den smaskigaste. Kaptenen Terry är avstängd pga rött kort igår, Mittfältarna Meireles och hjälten Ramires har också tagit så pass många gula kort, att de hamnar att se finalen från publiken.

Kommer att bli fina fotbollsveckor här framöver. Manchester derby på måndan, där Premierleaguetiteln så gott som avgörs. Champpari final med mera. Maffit!

Fick ida höra en omvändelsepredikan pitkästä aikaa. Helt amazing. Endast av nåd får vi komma. Kan väll int säga någå annat.

Syftet med temat var att väcka nostalgiska känslor, eller påminna om något från dåtiden. Deltagarna var utklädda, var och en efter sin egen tolkning. De flesta liknade ändå en spice girl eller prinsessa. Själv var jag utklädd till en finländsk turist. Till min utrustning hörde sandaler med högskaftiga strumpor, midjeväska (obviously), hawai-shorts, dorky t-paita, dorky lippis o solbrills.

Tanken med min outfit var att nostalgisera kring de första resorna till Kanarieöarna. Men kom efter en stund att tänka på att finlänska turister har inte ändrat på sitt utseende sen dessa första resor - sorligt nog, så min outfit fick vara oberoende av tiden.

På programet hade vi lekar som säkert varenda människa har nångång lekt under sin barndom t.ex. mete o stolleken. Som musik hade vi sånger som kan klassas som `Oldies but goldies´. Herrlit att bonga sånger som varit på topp på 70-, 80- o 90-talet.

För övrigt tycker jag att festen var riktit lyckad, plus fö att lära känna andra k1:or. Gillar verkligen fester som hålls på skolan, eftersom det är smidigare att funder me folk o lära känna varann, snacket försvinner int i musikflöde liksom i barerna. Mera sånt!

Veckoslute va nog faktist intressant. Skrev tidigare att ja had lite beslutsångest om ja sku fa elle int. O nu efteråt ångrar ja mej nog int alls att ja fo. Sku bra kuna fa nästa år pånytt.

Evenemanget va int likt andra kristna events som ja ha förr vari på. En faktor va att denhä gången känd ja int nästan nå folk, då de normalt brukar va så att ja känner många bra. Dehä i sin tur ledde till att man to betydligt mera tid än vanligt fö att lära känna ny folk. Man lärd också på ett annat sätt ti känn andra då vi va som talkoarbetare dit, vilket ja tyckt va nice. Man känner ju säg också på ett annat sätt del av evenemanget då man får vara me o bygga upp de. Visserligen bestod vårt talkoarbete bara av en disktur, en serveringstur och en städtur, men nån måst ju ändå ta hand om dessa saker så..

En annan sak som va olikt att föreläsningarna och diskussionerna var väldigt high fly. Den intellektuella nivån var hög! Menar nu int att "vanliga" kristna evenemang sku ha nån låg nivå intellektuellt, men under föreläsningarna och workshopparna var det faktist utmanande att följa med. Köpte en bok av Tapio Puolimatka som e professor i pedagogik. Boken verkar väldigt intressant, men ja vet int om ja vågar börja läsa på den. Borde säkert först köpa en burk IQ-piller.

Förutom de intressanta föreläsningarna fick vi o gö myki annat fint. Träffa bl.a. William Lane Craig på hans presskonferens o fick diskuter med Päivi Räsänen.

Ser fram emot att gå på något liknande nångång i framtiden!

Ryttylä ligger nära Hämeenlinna, 350km från Vasa neråt o lite ti höger.

Va finns de i Ryttylä som sku va värt att satsa 9h i bilen och ett veckoslut?

Joo, ett apologiforum med William Lane Craig. En apologet är en person som "försvarar" den kristna tron. Ofta ser man apologeter i diskussionsforum och liknande. William Lane Craig då e en intressant person som ja ser fram emot att träffa. Han e från USA o ha doktorera i Jesu uppståndelse och Gudsbevis. Själv tycker ja åtm att dee ganska fascinerande att doktorera i såna ämnen. Fint också ti höra att kloka personer bekänner Jesus som Frälsare. Kristendomen betraktas ju på många håll som ett alternativ för dem som int förstår sig på vetenskap, när faktumet är att allting i bibeln går överens med vetenskapen.

Intressant inför dehä veckoslute va att ja had helt major beslutsångest. Brukar int nu funder så himmelens myki då de gäller att gö beslut angående några dagar, o då de gälle ti gö nå så int brukar ja ha så svårt att bestämma mej. Men nu va de faktist jobbit, föst då ja fick höra av dehä forume va ja jättejee, sen börja ja tvivla lite, men anmälde mej ändå. Sen tvivla ja lite öve en vecka o fundera va ja borde gö dehä kommande veckoslute. Men ida bestämde vi oss me Eggi ändå att fa, o vi far dessutom som talkoarbetare dit så vi får joina evenemange helt gratis. Har väll 2 diskturer o en städtur i nå skede. Rikti bra tycker jag, 60e sku de annos ha kosta.

Nu har ja frid då ja ha bestämt mej fö att fa. O tycker att dehä va på sätt o vis ett bra tillfälle att växa lite. Fö dee ju så lätt att allti falla tillbaka ti de bekväma då de gäller att ta beslut. De sku ju ha vari myki lättare att int fa iväg. Men eftersom ja tror att de kan bli ett välsignat veckoslut vila ja ta de beslute att fa. Nu föstås låter ja kanske lite överdramatisk, situationen va ju int liksom att ja sku välja en fru åt mej fö resten av live. Men ifall man int vågar ta steg i små beslut, vågar man de knappast int heller i stora.

Hoppas de blir ett bra veckoslut, fö mej o fö dej!

I drömmen så jag en liten pojke, ungefär i lågstadieåldern. Pojken såg annars helt normal, men märkte att hans armar var fulla med ärr. När jag närmare såg på hans ansikte och ansiktsuttryck märkte jag att han inte kunde må bra. Då ja insåg att pojken är otroligt deprimerad och dessutom skär sig själv, gick ja bara till honom, tog honom i min famn och gav honom världens största kram. I hans öra viskade jag samtidigt att "Du är älskad!"

Efter att jag kramat honom och sagt föregående mening till honom såg jag på honom att all hans ångest fo genast iväg. Pojken steg upp och började springa glatt på det gröna gräset. Tårar fyllde mina ögon och jag vaknade.

Med en klump i halsen funderade jag en stund på morgonen över drömmen.

Det finns otroligt många personer runt om oss som är deprimerade. Redan att se på statistiken deprimerade och personer med ångest över livet får en att bli lessen. De skär riktit i hjärtat då man ser folk som inte känner sig älskade, eller över huvudtaget har någon känsla av hopp för framtiden.

Vill uppmana dej att se dessa människor. Lägg märke till dina vänner/bekanta som du vet att inte mår bra. Alltför ofta går vi bara förbi och tänker att någon annan kan likaväl hjälpa personen. Låt oss ta hand om varann! Man behöver inte heller någon speciell utbildning för att kunna hjälpa sin nästa. Var ett stöd och lyssna, det finns en anledningen till varför vi har två öron och en mun - för att kunna lyssna dubbelt mer än tala. :)